Äntligen...

fick han en plats. Pappa fick äntligen en plats på sjukhuset, efter hundra om och men.
Julen blir ju inte riktigt som den ska i år men huvudsaken är att  det finns en strimma hopp nu. Förut fanns inte det. Och det är väl vad allt med julen handlar om. Att man ska få känna att det finns hopp och att allt löser sig. Bara man har varandra.


Med bara två dagar kvar till julafton känner jag att julkänsla fått sig en liten törn, men den kommer nog att infinna sig så snart jag kommit hem. Åker ner på onsdagkväll, vilket ska bli otroligt skönt.
Att få spendera julen hemma hos mamma med snö runt knutarna.

Träningen i går var helt otrolig så stark i armarna har jag nog aldrig varit förut. Körde chins och klarade av 10-12 st själv första gången 10 själv andra och 6 själv sista gången.
Ni kanske tycker att det inte är så speciellt mkt men för mig är det som om att hoppa över ett hus. Specillt eftersom det gick så dåligt förra veckan=)
Idag har jag kört spinning bara och jag tror jag svettades ut allt jag någonsin drukit. Skönt

I morgon väntar benträning och tvätt. På onsdag tror jag inte att jag hinner mde ngn träning men vad gör det det är ju jul för fasiken.

Tack alla ni som skicka julkort gulliga ni är.
Nej nu känner jag att John Blund är här och stökar. 
sov så gott 


puss

 

Kommentarer




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar:


Trackback