Varför kommer de alltid när man som minst anar det, och när de e som mest ovälkomna.
Fast iofs så är väl inte baciller välkomna ngnsin och deffinitivt inte NU.
Jag har inte tid att bli sjuk, ändå så kändes det som om jag hade hela sahara öknen i munnen och halsen i morse när jag vaknade.
Det slog mig som en riktig käftsmäll. Ont i huvudet hade jag också men skam den som ger sig.
Låg förvisso lite längre i sängen vad jag hade räknat med men huvudet värkte så jag orkade inte gå upp och ställa mig i duschen.
När jag väl gjorde det så höll jag på att frysa ihjäl, hade liksom glömt att vrida på varmvattnet.
Åhh va de var synd om mig när jag stod där. Dels för att jag hade ont i halsen och i huvudet, och dels för att det var måndag och jag var tvungen att gå till jobbet.
Jag brukar vanligtvis inte ha några som helst problem att gå till jobbet men i morse så vägde procenten nästa över att stanna hemma.

På jobbet kom jag på mig själv att helt plötsligt sitta och stirra mig blind på ett oöppnat excelark. Skrattade lite för mig själv och undrade va sjutton jag höll på med.

Nu verkar det somom det håller på o gå över, det halsonda iallafall. Jag har bestämt mig att bacillerna inte ska få ta över. Om de e så det sista jag gör!
Upp till kamp!
I morgonbitti får nog morgonpromenaden vila, vill inte utsäötta kroppen alldeles för mkt även om viljan verkligen finns där.
Tvekar tom om jag kanske ska åka till sats och prova men tänk om jag då blir sängliggandes.
Huva, hemska tanke.
Nej,nu blir det apelsin och vitlök tillsammans med soppa och te. Kanske inte allt på samma gång men här ska de bekämpas så det stå härliga till.
Ska ju ner till Göteborg i helgen, detta har vi INTE tid med.
Hoppas ni håller er friska iallafall


Puss och gonatt