Blev ju tyvärr inge inlägg igår pga att jag fick reda på att min faster plötsligt gått bort. Satt och pratde med mamma och pappa i telefonen igår kväll och kände att de behövde min uppmärkasamhet bättre...
Visst vi alla vet att vi ska den vägen vandra men va jobbigt det är när en av oss går bort. Och konstigt vore det väl annars kanske...
Som barn var jag rädd för döden, kunde ligga i mitt rum på kvällen för att sova när jag plötsligt blev varse om att detta en dag skulle ta slut. Att JAG inte skulle finnas mer...Då kunde jag få svårt att andas och vara helt panikslagen. 
Den tanken är fortfarande skrämande men jag försöker ändå se döden som ngt fint... Låter kanske konstigt men det är så jag tänker på det, för att inte få det där panikångest attackerna. Visst det finns inget fint med att en ung person rycks plötsligt bort eller att ngn blir mördad. Jag menar mest att när en gammal person, som levt sitt liv, somnar in för gott tillsammans med sina nära och kära.. det är fint
Hur som är det iallafall skrämmande och obehagligt...




Dagen igår var lång, fick detta besked när jag precis skulle in på ett spinningpass, försökte skingratankarna men det gick inte så bra. KOm hem och hade huvudvärk och kände inte alls att jag ville vara social.
Idag har tanken lagt sig och ja man får ju acceptera det som har hänt. "livet går ju vidare" men samtidigt måste man ge det tid till eftertanke och faktiskt sörja.

Dagen har passerat nästa obemärkt förbi, bröst och triceps passet gick bra. Inget där att klaga på..
Nej detta blev inget muntert inlägg men man kan ju inte alltid vara på topp...

Önskar bara att jag hade fått träffa henne igen, innan hon försvann, men det kanske man alltid vill. Vill alltid ha mer när det inte finns längre..
Livet är bra sårbart....
"Dream as you will live forever, Live as you will die today" - James Dean (den klingar rätt bra faktiskt)

Ha en bra onsdagskväll


Varma kramar