Oftast när vi träffar männsikor hoppas vi på att man ska ha berört denna männsika så pass mycket att de kommer ihåg dig. Du kanske sa ngt roligt, hittade på hys eller var helt o hållet den männsika som klickade bäst.

Barn är bäst på det, de visar att de tycker om dig precis som du är. Du behöver inte spela allan eller hitta på hys för att dom ska tycka om dig.
De är oxå dom vi får höra sanningen utav, för de vet att även om jag säger att du e ful i håret så älskar du mig.
De dömer dig inte för att du har fel kläder på dig, de kommer att säga vad de tycker men de dömer dig inte.
Jag beundrar det, och undrar när det försvinner. Ärligheten att säga exakt vad du tycker för det spelar inger roll för du tycker om mig ändå.

Jag hade hört talas om att det var ett brev på väg till mig. Ett brev från en liten tjej som inte är speciellt liten längre. Hon har faktiskt hunnit fylla fem!
När jag fick höra detta, satt jag på jobbet och mitt hjärta nästa brast, tårarna brände bakom ögonlocken. Vad kunde denna lillstora tjej ha skrivit i brevet, det spelade ingen roll, hon hade ju skrivit det till MIG. Det var det som betydde ngt.
Eftersom jag inte har träffat denna tjej på snart ett år kändes det ännu mera underbart. Att hon kom ihåg mig!

Så fick jag detta brev, och mitt hjärta brast ännu mer, dunkade hårdare än någonsin tidigare. Och tårarna var inte långt borta

Detta är vad jag fick












Så Amanda, det här är till dig. Tack så hemskt mycket för ditt brev. Du ska veta att jag saknar dig, minskt lika mycket som du saknar mig.
Och jag lovar, vi kommer ses snart! Puss på dig sötaste!


Ha en skön lördag alla
Ses snart igen