Så skönt att ha en vecka framför sig, där man kan göra vad som faller en in.
Ske ta o bege mig söder över nu idag, hälsa på familjen.
Pappsen som ligger på sjukhuset, ta hand om mamma och hälsa på Linaflina.
Funderade på en sak igår, när jag låg i soffan och gjorde mest ingenting, att vad vi männsikor tar saker förgivna.
Tex vi vet att det kommer en morgondag, att "det jag inte hinner göra idag kan jag göra i morgon" - hur kan vi vara så säkra på att den "morgondagen" kommer.
eller att din hand eller fot eller ngn anna kroppsdel kommer att sitta där för evigt - det vet vi inte heller.
Du, jag och alla andra människor kan behöva få en tankeställare. Hur gör vi då när den morgondag som ska komma inte kommer?!
Tydligen inte så mkt eftersom vi inte finns där då, men är du då nöjd över vad du åstakommit i ditt liv?
Eller
Om du blir av med din högra hand/fot, kommer du kunna leva och accaptera att du har bara en utav dessa?!
Jag satt och fundrade på dessa saker och det slog mig att jag vet faktiskt inte hur jag skulle reagera om jag visste att detta var min sista dag (och tur är väl det kanske) eller att jag visste att jag skulle bli av med en kroppsdel.
Detta är nu verkligehet för min egen far.
Han måste börja leva med att bara ha en fot, ett smalben, en vadmuskel.
Som tur är finns det redskap och hälp men fortfarande, han har förlorat en bit av sig själv.
Och det är nu det jobbiga börjar....
Vi kan bara försöka förstå hur det känns, men vi har nog inte en aning om hur det verkligen! känns.

Prova själv,
bindbak din höhgra arm och använd bara vänster, se hur längtid det tar.
Eller täck för ögonen och låt dina andra sinnen göra jobbet
Det är svårt.


Det jag försöker säga är att vi ska nog inte ta förgivet på ngt här i livet, inte ens oss själva

Hoppas ni har en god fortsättning på det nya året

Ta hand om er

Puss och kram