Lördagmorgon är nog en utav de bästa mornar på HELA veckan. Jag behöver inte ställa klockan, utan kan vakna av mig själv, ligga där och sträcka på mig. Förvisso brukar de inte bli så länge me tanke på att ja lider av en allvalig form av damp, så de räcker gott o väl med 10 minuter sen är ja uppe o studsar o sätter på kaffe. Men ändå. Det är ngt heligt över lördagsmornar iallafall.

Jag har som regel att ja INTE ska stressa varken lördag eller söndag, så var fallet även denna morgon, efter låg ja i schemat och skulle ha ringt fröken L vid elva tiden. Vid halv tolv fick ja så tag i telefonen o ringde, i vanlig ordning fick jag höra ( lite små kyligt) "God morgoooonnn", men det tinades snart och fröken frågade när denna lilla loppa nu skulle bli färdig för färd mot allt för hälso mässan.
Som sagt här skulle inte stressas men ja fickju ändå lägga på ett kol så vi inte skulle komma dit en timme innan det stänger. Sagt o gjort, stod vi där i kön in, nyfikna på vad som skulle vänta oss och vi var ju inte ensamma, det var fler människor som skulle stilla sitt dåliga samvete, lära sig mer eller bara va nyfikna på vad denna mässa var för ngt.
Jag hade en liiten förhoppning om att jag skulle få ngt nytt att prova på i gymmet när jag kom därifrån men de ända jag blev riktigt imponerad av var en huvudstimulerade grej som gör att man får igång blodcirkulationen.
Dessutom fick jag lära mig att man ist för tampong nu kan använda en så kallad "menskopp". Hör o häpna tjejer, ngn klipsk männsika har kommit på att man faktiskt kn sticka in en liten kopp som man sedan tar ut när den är full (för det lär man känna att den är). Mycket misstänksam bad jag kvinnan berätta mera om denna lilla uppfinning, hur gör man när man badar, hur gör man när man tar uten så man inte spiller, och först å främst hur får man IN den?! Jag fick allt förklarat för mig och är nu så överygad att ja ska beställa denna lilla manik och är de nu så att den fungerar så bra som hon sa så kan ja kasta mina tamponger dit peppar växer



Vidare in i mässan, då vi båda två började känna att blodsockret började sjunka, träffade vi på Martin Lidbergs monter. Ni vet, bootcamp med Martin, det är ett schema man ska följa på ett visst antal veckor för att sen avslut med ett riktigt bootcamp uppe i Rättvik.
Fröken L frågade i vanlig ordning, frågvis som hon är, hur det nu gick till på detta bootcamp. Killen berättade att man skulle kunna ta sig dit man aldrig trodde man skulle kunna ta sig och att man dessutom tränade tre pass om dagen, med start på dagen med morgon promis.

Som ni alla vet brukar jag och fröken L i bland promenera på mornarna innan jobbet men L tycker att halv 7 är lite tidigt och det blir ja påmind om VARJE gång vi träffas.


Så även nu berättade hon för denna trevliga kille att "i vår famil (pekandes på henne och mig själv) tycker vi att det är liiite tidigt kl halv 7 att gå morgon promenad. Var på killen tittar först på mig och sedan på den inte allt för pigga fröken L och uttrycker sedan ett "Ehhh JAHA"
Så där och då blev vi tagna för att va ett par. Detta var inte ngt som uppdagades för oss en timme efter det att det hade hänt, och då var det dessutom JAG som påpekade detta.


Det är tur att jag har henne, för utan dig fröken L var skulle ja då få mina uttryck ifrån.


Efter att blivit tagen för att va ihop med en tjej kände jag att jag behövde ett par starka armar omkring mig. Så dagen avslutas hos Mr K i hans soffa ihopkurad, lutandes mot hans bröst...


En perfekt avslutning på en perfekt dag!

Puss