kan beskriva hur man känner för de stackars människorna i Norge.
Hur man kan skjuta så besinningslöst är för mig helt ofattbart.
Tonåringar som hade hela livet framför sig är nu borta. Deras liv har släckts pga en sjuk människa.
Vi kan inte, inte ens för en stund förstå hur de anhöriga till dessa människor känner.
Vi kan bara ta in det som media delar med sig av. Mina tankar går till de drabbade och deras familjer idag..

En mörk dag!

Jag hoppas på att detta aldrig kommer hända igen, men förnuftet säger att det kommer absolut att hända. Sjuka människor finns det gott om och en männsika kan inte styra en annan.
Även om vissa männsikor ser sig rätten att ta en annan männsikas liv.

Sjukt är det ord som dyker upp!

Jag vet hur det känns att mista någon men jag hade iallafall chansen att säga farväl.
Farväl till en pappa som levt hela sitt liv, fullt ut. Det var tungt.
Hur känns det då för de männsikor som mist sina barn!

Som sagt tankarna finns där hos er och just nu är det det enda jag kan göra.