Det är en fråga som jag ställt mig nu de senaste dagarna.
Om du visste att ditt liv skulle ta slut inom 24 timmar.
Va skulle du göra?

Kanske en makaberfråga, nu när vår och sommar börjar göra sig påminda, men det är min verklighet.
Eller snarare min pappas.

Skulle du pröva på allt så du någonsin velat göra?
Varför prövar du inte de nu, idag! När du lever och är frisk

Skulle du be om förlåtelse för gamla synder?
Varför inte tänka efter före då sitället. Så har du inget att be om förlåtelse för

Skulle du berätta för dina nära o kära hur mycket du älskar dom och hur mkt de betyder för dig?
Varför inte göra det varje dag!

Så att när man väl står där. Vid det ödet vi alla är på väg emot, vare sig man tror på Gud, Allah eller ngt annat väsen.


Det finns säkert mkt mer tankar som skulle gå runt i huvudet men dessa var dom stora som jag utgick ifrån.

Jag, vet att min pappa älskade mig. Men han sa det aldrig. Inte förrän den dagen i vintras när vi inte visste om han skulle överleva operationen han gick igenom, då sa han det.
Skönt att få höra det men jag hade önskat att pappa sagt det till mig fler ggr. Även fast jag visste att han gjorde det genom sina handlingar så hade jag gärna velat höra det.
Kanske låter hårt nu, när jag vet att han inte har så många dagar kvar, men känslorna går inte att styra över.

Jag har berättat förut att döden skrämmer mig. Så fruktansvärt.
Varför den gör det har jag inte kommit på men det är väl för att när man är där och livet håller på att rinna ut och man ska möta döden så är man ensam.
Det finns ingen som kan ta emot dig eller följa dig en bit på vägen.
Hur många männsikor som än finns runtomkring dig, så möter du den ensam. DET är fruktansvärt skrämmande.
Som tur är vet vi inte när det är dags...

Men jag vet många av mina tankar och funderingar kommer att få sig en handling.
Mitt Liv, mina val!

MITT HJÄRTA